När jag jobbade med Camilla härom kvällen så satt vi och pratade om syn. Hon har nämligen precis fått glasögon och berättade att hon liksom såg allt ur ett helt nytt perspektiv. Det kändes liksom som att hon fick en klarare värld framför och runt omkring sig, säger hon, men jag är skeptisk. Så himla dåligt kan man ju inte se utan att märka det liksom. Det kan ju inte bara vara något som man upptäcker hos optikern utan att ha känt något innan liksom. Jag hade en bokad tid hos optikern veckan där på och sa redan innan till Camilla att jag troligtvis, i värsta fall liksom, kommer att få ett par läsglasögon. Camilla skrattade men sa ingenting.

Väl hos optikern

Ja, då kan man väl säga att jag fick lite andra besked än vad som skulle innebära att jag behövde läsglasögon. Det blev nämligen både ett par läsglasögon, ett par glasögon att ha hela tiden plus ett par progressiva. Jag såg alltså helt kopiöst dåligt och optikern undrade hur jag egentligen tar mig fram om dagarna. Jag förstod liksom inte vad han menade riktigt, tills det att jag faktiskt fick glasögonen levererade.

För när Camilla hade berättat om en helt ny värld så hade jag som sagt varit skeptisk. Men det är jag verkligen inte längre. Jag har dessutom förstått att man kan se helt urkasst men ändå inte märka något själv. Mina läsglasögon blev till mina bästa vänner och idag går jag ingenstans utan dem. Dessutom blir det som en accessoar och jag trivs superbra i det. Jag har varit inne nu på Blanc Reading och beställt nya och är så taggad på att få hem paketet. Så summan av detta? Jo, gå till optikern, även fast du inte tror att du ser dåligt… 🙂